Ränteutgifter
Avdragbara räntor
Räntor på bostadslån
Räntor på studieskuld
Räntor på skuld för första bostad
Räntor på skuld för inkomstens förvärvande
Räntor på borgensskuld
Avdragbara räntor är räntor på bostads- och studielån och räntor på skuld för inkomstens förvärvande samt under vissa förutsättningar även räntor som borgesmannen har betalt. Räntor på andra lån, liksom räntor på konsumtionslån, kan inte dras av.
Ränteutgifterna dras i allmänhet av från kapitalinkomster. Om kapitalinkomster inte finns eller om de inte räcker till att göra avdraget, avdrar man från de skatter som ska betalas för förvärvsinkomsterna med vissa begränsningar kapitalinkomsternas inkomstskatteprocentsats (28 %) motsvarande andel av de betalda räntorna. Inverkan i beskattningen är samma oberoende av om räntorna avdras från kapitalinkomster eller såsom underskottsgottgörelse från de skatter som ska betalas för förvärvsinkomsterna (undantag utgörs av räntan på lån för anskaffning av första bostad).
I underskottsgottgörelse avdras från skatten som ska betalas för förvärvsinkomsterna högst 1 400 euro. Maximibeloppet uppnås med räntor om 5 000 euro, då kapitalinkomstskattesatsen är 28 %. Maximibeloppet höjs med 400 euro då den skattskyldige försörjer ett minderårigt barn och med 800 euro, om det finns två eller flera barn att försörja. Maximibelopp för räntor som ska tas i beaktande som underskottsgottgörelse är då ca 6 428 och 7 857 euro. Barnförhöjningen beviljas den av makarna vars statsskatt som påförs på grund av inkomsterna är högre, om makarna inte kräver att barnförhöjningen ska fördelas på något annat sätt. Fördelning sker inte enligt eurobelopp utan per barn. Således får endast den ena maken barnförhöjningen om 400 i en familj med ett barn. I en familj med flera barn kan däremot förhöjningen om 800 euro ges den ena maken eller fördela den jämnt mellan makarna.
I makarnas beskattning är underskottsgottgörelsens maximibelopp gemensamma så, att den del av maximibeloppet som inte kunnat utnyttjas överförs på begäran till den andra maken. Maximibeloppet för underskottsgottgörelsen i en familj med två barn är exempelvis 1 400 + 1 400 + 800 = 3 600 euro.
Förlust
Till den del som skatterna som påförts för förvärvsinkomsterna inte räcker till att dra av underskottsgottgörelsen eller då utbetalda avdragbara räntor överskrider underskottsgottgörelsens maximibelopp, fastställer man förlust av förvärvskällan. Förlusten dras av från kapitalinkomsterna under 10 påföljande år allt efter som kapitalinkomster uppkommer.
Man kan dra av räntorna på en skuld som hänför sig till anskaffning eller grundlig reparation av egen eller familjens stadigvarande bostad. Med stadigvarande bostad avses en bostad som används såsom den skattskyldiges eller dennes familjs huvudsakliga bostad, dvs. hem. En familj kan i allmänhet ha endast en stadigvarande bostad. Stadigvarande bostäder är inte t.ex. fritidsbostäder och andra s.k. andra bostäder.
Ränta på studieskuld kan dras av i beskattningen om skulden är en av staten eller Ålands landskapsregering garanterad studieskuld eller en av ett offentligt samfund garanterad eller beviljad studieskuld som hör till studiestödssystemet i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Räntor på andra skulder kan inte dras av även om de hade använts för studierna.
Räntan som betalts av statens medel i form av understöd som avses i lagen om studiestöd eller i lagen om militärunderstöd kan inte heller dras av. Om någon annan betalar räntan på en studerandes studieskuld (t.ex. studerandens föräldrar), får de inte dra av räntorna. Då kan inte heller studeranden själv dra av räntorna.
På underskottsgottgörelse på grund av räntor på skuld som tagits för anskaffning av första bostad tillämpas kapitalinkomstskattesatsen höjd med 2 procentenheter (30 %). Då uppnås maximibeloppet om 1 400 euro med räntor på 4 666 euro. Detta betyder i praktiken att räntor på första bostad om 1 000 euro minskar skatten som ska betalas med 300 euro, medan övriga avdragbara räntor om 1 000 euro minskar skatten med 280 euro.
Förhöjt avdrag tillämpas inte då kapitalinkomsterna räcker till att avdraget kan göras. För att den förhöjda avdragsrätten kan säkras dras räntorna på första bostad efter det att andra avdragbara räntor har dragits av. På detta sätt kan så stort andel som möjligt av räntorna bli avdragna såsom förhöjd underskottsgottgörelse från skatten som utgår för förvärvsinkomsterna.
Bostadskulden har tagits för anskaffning av stadigvarande bostad, om:
1.) skulden har tagits för anskaffning av en sådan bostad av vilken den skattskyldige har 1.1.1993 eller senare skaffats till sin ägo minst hälften och
2) om den skattskyldige inte har tidigare ägt minst hälften av en bostad som han eller hon använt som bostad.
Förhöjning av underskottsgottgörelsen på grund av räntan på skuld för anskaffning av den första bostaden beviljas högst för det år då den första bostaden togs i bruk och för de nio följande skatteåren. Skulden förvandlas till en vanlig bostadsskuld då den första bostaden säljs och man köper en ny bostad i stället.
Skuld för inkomstens förvärvande är sådan skuld som hänför sig till förvärvande av skattepliktig inkomst. Inkomsten kan bestå av löpande inkomster, liksom hyresinkomst, dividendinkomst eller ränteinkomst. Inkomsten kan också grunda sig på värdestegring (t.ex. en affärslokal eller en industritomt som skaffats i investeringssyfte). Om objektet ändå skaffas för personligt bruk, t.ex. som sommarbostad, är det inte frågan om skuld för inkomstens förvärvande, även om man kunde räkna med att försäljning av sommarbostaden skulle genom värdestegring avkasta överlåtelsevinst.
Borgensmannen eller någon annan som ställt säkerhet har rätt att dra av räntorna på en skuld som han eller hon betalt på basis av en förbindelse, vilka löpt sedan gäldenären konstaterades vara insolvent (t.ex. konstaterats i samband med utsökning vara insolvent). Man kan dra av också räntorna på en skuld som tagits för att betala borgensskulden. Räntor på en borgensskuld är likväl avdragbara endast om den ursprungliga gäldenären hade varit berättigad att dra av dem såsom räntor som hänför sig till näringsverksamhet eller jordbruk. Borgensmannen eller den som ställt säkerheten får således inte dra av de räntor som hos den ursprungliga gäldenären hänförde sig till exempel till anskaffning av egen bostad eller bostad som ska hyras ut.
Förutom borgensmannen är även sådan person som ställt sin egendom såsom säkerhet för en annan persons skuld berättigad att dra av räntorna. Till exempel den som äger egendomen som har pantsatts har rätt att i samband med realisering av panten från det betalda beloppet dra av den andel av panten som motsvarar den betalda räntan.
Borgensmannens räntor dras av på samma sätt som de övriga avdragbara räntorna.
Till början av sidan